Ulla, 65 år

Första stroken kom 2015, och året därpå kom bröstcancerdiagnosen efter en rutinkontroll. Jag har alltid varit en väldigt aktiv person som velat hålla igång både kroppen och huvudet. Så det var en stor omställning. Att inte längre känna sig som en fullt frisk och arbetande person. För behandlingen av bröstcancern fick jag ta en medicin med antiöstrogen. En av biverkningarna var ökad risk för stroke, och jag hade ju redan haft en. En förmiddag i slutet av januari 2018 började jag känna stickningar i kroppen, yrsel och allmän förvirring. Jag tänkte inte helt klart och ville ta tunnelbanan från jobbet och till sjukhuset. Så blev det inte. Inne på Danderyds akut var det fullsmockat. Jag blev tilldelad en brits i en korridor och blev liggandes. Personalen for runt, man såg stressen i deras ögon - de försökte bara hantera situationen.

Jag fick ligga ner, men såg flera mycket äldre personer som satt upp i obekväma stolar. Timmarna gick, ingen såg till mig. Jag låg på britsen och hade yrsel och frös, jag var såklart rädd för min hälsa. Efter sju timmar kom en volontär från Röda Korset fram till mig och gav mig en filt och en macka. Efter 10 timmar fick jag till slut hjälp. Jag fick träffa en Strokeläkare som ombesörjde att jag fick göra skiktröntgen. Hon ordinerade blodförtunnande medicin och informerade att jag skulle läggas in på avdelning för strokepatienter mot bakgrund av min sjukdomshistoria. Det tog 13 timmar innan jag kom upp på avdelningen. Det visade sig att jag hade småkärlssjuka och därmed fått många små strokes efter det att jag drabbades av min första Stroke.

Allt gick tillslut bra för mig efter medicinjustering och en tids rehabilitering, kanske hade det gått snabbare om jag fått vård direkt. Jag såg hur personalen försökte göra sitt allra bästa utifrån de förutsättningar de hade, men situationen var inte hållbar. Man märker det som patient. Dessa problem har varat för länge, och politikerna måste lyssna. Om jag genom att berätta min historia kan få fler att förstå denna ohållbara situation är det värt det.