Mikael, 29 år

Jag började jobba inom psykiatrin för att jag ville lära känna patienterna på djupet, och utifrån det kunna hjälpa dem. Att få tid med dem, förstå deras problematik och sammanhang, att följa dem under en längre tid. Jag brinner för det, och med rätt förutsättningar kan psykiatrin verkligen hjälpa folk till ett bättre liv. Men psykiatrin idag är på många sätt i ett tragiskt tillstånd, även om min arbetsgivare verkligen gör det bästa av situationen och i huvudsak kan ge god vård.  

Det stora problemet handlar om ständiga besparingar och bristen på resurser. Inte bara inom specialistvården - det börjar redan i primärvården. Först ska patienterna vänta på att få tid på en vårdcentral, och under tiden de väntar riskerar de bli så sjuka att vårdcentralens resurser sedan inte räcker till och de behöver komma till psykiatrin - där de ännu en gång måste vänta på att få rätt vård. Under väntan kan patienterna bli så sjuka, att de kommer bort från arbete och andra viktiga sammanhang, hamnar i långtidssjukskrivningen, och allt detta gör vårt jobb svårare och gör vägen tillbaka för patienten längre. Om patienterna får rätt vård i rätt tid, kan detta undvikas.

Neddragningarna och resursbristen blir ett i slutändan ett hot mot patientsäkerheten, det har vi inom vården larmat om länge, och det är svårt att förstå varför de styrande Moderaterna i Regionen inte agerat på så lång tid. Ibland känns det som att vi bara sätter plåster på stora blödande sår.

Om rätt satsningar görs på primärvården och att få till mer resurser för att korta köerna kommer läget förbättras. Skifta fokus från privatiseringar och nya marknadsexperiment till att säkra jämlik och god vård för alla